Alla inlägg under maj 2013

Av Karolina - 8 maj 2013 22:55

Går ju just nu under utredning av Adhd och Bipolär. Idag när jag var på sjukhuset å fyllde i papprena så insåg jag att harregud vad jobbigt det är att leva mitt liv! Jag är liksom två delad hela tiden. Jag vill va som en duracell kanin men ändå vill jag va en lugn människa. Jag vill ha ordning å reda å struktur men ändå vill jag inte det för i min värld så funkar det på nåt skumt vis.


Jag vill kunna börja på en sak å fullfölja det tills det blir klart. Jag vill kunna sitta ner i en stol eller soffan i lun å ro å inte bli rastlös som en idiot. Jag vill kunna läsa en bok utan att få hjärnsläpp. Jag vill kunna läsa en bok på 200sidor på en vecka å inte under en tio års period! Har faktiskt en bok med 178sidor i å den började jag på när jag å Wiggo blev ihop. Som det ser ut nu då kommer jag aldrig få läst ut den. Boken är bra så det är inte det. Utan att kunna sitta still å slappna av.


Jag vill kunna slappna av dom gångerna jag väl är helt ensam. Jag vill vara helt ensam ibland men när jag blir det så får jag absolut i te ro i kroppen för det. Då kommer ångesten å krypandet i benen å allt sånt. :/


Jag fyllde i en massa papper idag å flera av dom hade en skala från 0-5 där 0 är ingenting å 5 är jätte ofta. Vi säger om det är 50frågor på ett papper så var 35 av dom 5or å10 av fom var 4or å 5 var 1-3or. Jag är ju liksom van att ha som ett helt otroligt stort garn nysta till hjärna men idag gick det verkligen upp för mej att jag har försökt att hålla huvudet ovanför vattenytan i precis hela mitt liv! Nu börjar jag va ovanför vattenytan.


Jag har alltid kännt ångest å oro inom mej. På ett sätt jag inte kan förklara. Jag har alltid känt att något är fel på mej fast det är ju inget fel på mej! Att ha diagnoser är inte fel men det är heller inte bra men livet underlättar för jävla mkt om man har en diagnos! Då vet jag vart jag ska börja liksom. Då vet jag hur jag ska få hjälp. Eller det vet jag ju inte men jag hoppas det blir lättare för som det är nu så vet jag knappt själv nånting. :P


Häromveckan funderade jag på hur äggen får plats i en höna å idag funderar jag på hur gamla träden jag ser är. Och min hjärna kan verkligen inte släppa denna tanken. Jag har googlat å wikipediat men orkar ju inte läsa allt va som står.


Jag vill kunna sitta på golvet och ha ro i kroppen att leka med mina barn men hjärnan skenar iväg å tänker på varför just den bilen har just den färgen eller vad jag ska hitta på samma tid fast om två veckor eller att när jag sitter där å leker och bara måste mata fiskarna engång å sen glor på dom tills Oliwer säger: men mamma sluta glo på fiskarna å kör den bilen nu.


Jag vill kunna ha ro i kroppen att läsa ur en sagobok för mina ungar.


Jag har fått höra många ggr att när man får barn så måste man lägga bort de där: Jag vill, jag ska. Det kanske låter som jag är världens ego människa men det är jag inte utan min hjärna funkar så.
Som tex om jag ska städa så är jag jättesur för att få städa men om nån hjälper mej blir jag ännu surare för jag SKA på mitt sätt å det blir fel när någon annan gör det fast det inte blir det. Det blir fel hos mej. Det är svårt att förklara bra hur jag menar.


Nu är jag inne i en period då jag är super trött på kvällarna men jag kan ändå inte somna fören vid 1-3 tiden på natten. Min hjärna arbetar så det nästan luktar bränt! Den tänker på allt möjligt. Det kan vara allt från om blommor till hur höner och tuppar jökar.


Jag vill kunna varva ner. Kunna slappna av. Kunna lyssna på saker utan att få ångest över att inte kunna va stilla. Vill kunna få slippa dessa skover då jag har svårt att somna och är otroligt lättväckt och otroligt ljudkänslig. När jag låg på Näl och Uddevalla förra veckan pga njurstenen så kunde jag sova dom två nätterna förvånansvärt bra. Där sov jag utan öronproppar. Somnade som ett barn men sen när jag kom hem och skulle sova hemma så börjar det krypa i mej igen. Ångesten kommer fast jag vet inte varför. Ljudet av en spindel springer över golvet som egentligen inte låter något men som jag ändå hör. Jag hör när katterna skrapar i kattlådan fast dom är på nedervåningen å jag på övervåningen med två dörrar stängda och öronproppar och täcket virat runt huvudet.


Jag skulle kunna skriva en massa hur länge som helst nu men har tagit sömntablett för att slippa vara vaken till 3 inatt pga tänk.


Ibland är det skönt att skriva av sej fast det kanske är jobbigt å läsa. Men vet ni va? Skit i å läs om ni tycker de. :P


Natti natti

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ My life, My story!  med Blogkeen
Följ My life, My story!  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se